♥

Nu när vi var i Belgien och pappa hade lämnat oss på stan efter att han själv hade tröttnat, så lämna han oss med en karta och åkte hemöst. Så där stod jag och Elvira med varsin cykel, en karta och en walkitalki (som inte hjälper om du är bortom 3 km). 

Först åkte vi runt lite i stan, men vi fastnade vid en Glasskiosk, och eftersom dom inte tog kort så cyklade jag och Elvira runt som galningar efter en bankomat. Då börja det regna.. 

När vi väl kom fram till något som liknade en bankomat så var allt på hollänska, så vi frågade han som jobbade där om han kunde hjälpa oss ta ut pengar så vek han sig i garv. Trodde nästan att han skulle ramla av stolen. När han väl lugnat ner sig så sa han att det hära var en parkeringsautomat. Han förklarade för oss var bankomaten låg och så bar det iväg igen. Såklart så hittade vi ändå inte så bra så vi fick fråga om vägen minst tre gånger till. När vi väl ramlat in i bankomaten så var vi dyblöta. Vi tog ut lite pengar och så försökte vi cykla tillbaks till Glasskioska för lilla Elvira här hade pront bestämt sig för att ha sin glass (annars hade vi varit torr, för då hade vi struntat i bankomaten och glassen och varit hemma)

När vi väl satte oss ner med glassen på kiosken och började cyklade så blev vi storvilse! Regnet öste ner så man frös med blixt åh dunder med magiska under i bakrunden så blev det inte så mysigt. Vi kunde inte nå pappa med walkitalkin och kartan började gå sönder i allt regn och vi hittade inte längre. Vi var helt borta tills jag fick läsa kartan. Sen så hittade vi hem till våran husbil med blöta kläder och blött väder